Hamnstaden Livorno ligger bara tre mil sydväst om Pisa, 1h 20 min tågresa från Firenze. När vi klev av tåget på Livorno Centrale så bröt solen igenom molnen och sen var det sol i dagarna tre.
Från Wikipedia: Livorno som 1421 kom under Florens styre var fram till 1500-talet en obetydlig hamnplats. Då skapade huset Medici starka befästningar, stora hamnanläggningar och gjorde staden till frihamn. 1593 blev Livorno en fristat för förföljda judar och protestanter, och proklamerades 1691 som fri och netutral stad. Livorno fick en betydande handel på Levanten och beundrades av 1700-talets upplysningsmän och liberaler som idealbilden av en porto franco. Dess fristadsrättigheter upphävdes 1868.
Ingen av oss visste någonting om Livorno sen tidigare, så det var lite av en chansning att åka dit. Men stan överträffade förväntningarna (som var oklara), mycket charmig! De enda sevärdheterna var två gamla fort, men stan i sig var en slags sevärdhet. Bemötandet från lokalbefolkningen och servicepersonal var ovanligt trevlig för att vara i Italien, det var en snäll stad! Från hamnen går det upp kanaler in i stan. Varje morgon kom fiskeflottan in med färska skaldjur och fiskar, som också dominerade menyerna på restaurangerna. Men märkligt nog åt jag en av de absolut bästa biffar (Tagliata di Manzo) jag någonsin fått lyckan att sätta tänderna i på Incarne Ristorante Macelleria, en av få köttrestauranger. Till det supermöra och till perfektion grillade köttet dracks det en sanslöst bra Barolo. Ren och skär lycka! ALLT jag åt i Livorno var vansinnigt gott.
Fortezza Vecchia (gamla fortet)
Fortezza Nuova (nya fortet)
Cattedrale di San Franscesco
Vårt utmärkta hotell hade en härlig inomhuspool som vi fick ha för oss själva ett par gånger
