Djurgårdsstaden och Fotografiska

Idag åkte jag upp till Stockholm och träffade kamrat Hasse, mer känd som Slottsträdgårdsmästaren, för att gå på Fotografiska. Innan vi åkte till museet så ville Hasse åka ut till Djurgårdsstaden för att ta en bild på en blommande murgröna till sin blogg, så det gjorde vi. Jag vet inte hur många gånger jag varit på Djurgården, men många är det. Ändå blev jag helt överrumplad av kvarteret bakom Gröna Lund, som alltså kallas Djurgårdsstaden. Jag har helt enkelt aldrig varit där och sett dessa fantastiska gamla byggnader. Men det har Hasse. Inte nog med att han och hans bror i årtionden skötte om trädgårdarna vid de gamla kulturhusen på Söder, de var även på Djurgården och skötte om trädgårdarna! När murgrönan var plåtad åkte vi till Fotografiska där vi bland annat och framförallt beskådade Nick Brandts fantastiska bilder från Afrika. Ni kan se en del av bilderna här: http://fotografiska.eu/Museet/Utstaellningar/On-This-Earth-A-Shadow-Falls

Trädgårdsbloggare in action

 De vissnade stockrosornas paradgata i Djurgårdsstaden

Jag börjar antagligen bli gammal, för jag har börjat fascineras av gamla dörrar...

 Bara den här smörgåsen var värd inträdet! Den var inte den billigaste smörgås jag ätit, men definitivt en av de godaste. Tjälknöl med gudomliga picklade grönsaker och dijonaise på en surdegsbrödskiva.

Om vi inte hörs innan lördag så önskar jag er nu ett Gott Nytt År!!!

En julsång

Bland alla Ulf Lundells sånger är det här en av mina absoluta favoriter. Det råkar vara en julsång, bland annat... Utspelar sig på Teneriffa.

Av himlen sänd

Den här natten är varm nog
att få kläderna att klibba
varm nog att få hjärtan att vandra
Katterna kliver runt borden, en norsk kvinna
under lampan där säjer: Francis Bacon
var inte som de andra
Som vi eller dom?
Vi satt här en gång
du och jag vid det här bordet
och såg på varandra

Se den unga flickan där, hon skrattar
hon är kär i den där pojken där, snart
ger dom sej av ner till byn
Där discot dunkar, men vid tolv samlas alla
vid kapellet och vänder blickarna
mot stjärnan i skyn
Det är fest ikväll
för en kärleksrebell
som gav den döde livet åter
och den blinde hans syn

Cikadorna gnisslar, månen är ny
I det svarta havet dallrar en väg av silverblänk
Lika utbränd som Querry
i Graham Greenes roman
men den här natten kunde ändå va av
himlen sänd

Vi förlorade varann, kan vi hitta varann?
Ensamma mödrar dricker vin här och
glömmer vardan för en hand
på brunbränt lår, en pojke i basketkeps drar
i en arm: nu vill hon stanna hos ännu en man
En popstjärne-idiot
på sina hundra Sea Ray-fot
backar in och ut ur hamnen
kan inte komma i land

Rädda oss från kärleken
fräls oss från oss själva
Ta en slang och släck snabbt ut
det som dåren i dej tänt
Kärleken är fuskad, såld, förvandlad till ett spel
Svårt att tro idag att den skulle va av
himlen sänd

Ett år har gått, det här hjulet har krängt
sej runt igen i den kosmiska cykeln
Den här natten är den längsta
ur den föds ännu en dröm
om livet och den omöjliga lyckan
Vad en människa ger det är vad hon får
under den tid hon har här på Jorden
Det är en kamp varje dag
men just den här dan
samlas vi runt dom dukade borden

Långt upp i norr, långt härifrån
faller snön i natten och stjärnan
lyser så starkt där bortåt Samarkand
I vardagsrummens värme sitter familjerna
och barnen och en nyfödd sover
på en farfars arm
Nu när shoppingen är över och maten har lagt sej
och klapparna delats ut och tomten
gått för att komma tillbaks först nästa år igen
Så kanske friden och tanken
får fylla rummen ett tag
Kanske fienden ser i sin fiende en vän
Kanske stillar all strid

alla ord går till vila
bara för en stund i den lugna hamnen
Och blickarna faller på den gamle i stolen
och ser att barnet han håller där i famnen
är av himlen sänt

Två bittra starka droppar som svider sej kvar
Kan dom blandas ut nu i det
väldiga vattnet
Jag saknar ditt leende, din vassa tunga här
där klockorna ringer i
den varma natten
Vi sa aldrig orden, dom där orden vi kände
vi sa allt annat, inga sa allting
så vackert som vi
Dom som säjer det bäst
säjer ingenting till slut
Dom orden går bort sej i ordens magi

Men det har hänt att jag känt
flera gånger än en
att du måste ha varit till mej
av himlen sänd

(Av himlen sänd, Ulf Lundell)

Ett par bilder från vårt julbord på jobbet

 Laxceviche med granatäpple och pepparrot, torsksashimi med avocado/wasabikräm, skaldjurspaté

Hur är det möjligt?

Inga bilder i det här inlägget, bara ett kallt konstaterande: det finns uppenbarligen massor av högavlönade, arroganta, korrupta idioter i världen som lider av svår hybris - politiker, VD:ar, styrelseledamöter, ekonomer och andra tjänstemän. De ger intryck av att var något förmer än oss andra och värda sina löjligt höga löner och bonusar, men de är inget annat än medelmåttor som kör företag och till och med hela länder i fördärvet genom sin inkompetens. Hur är det möjligt att denna cirkus kan få pågå år efter år? Varför stoppas inte bluffen? Varför kan vi inte se vilka som har kompetens och intellekt och vilka som inte har det? Varför låter vi pajasar styra våra samhällen, företag och i slutändan en stor del av våra livsvillkor???