En missad bild är INTE också en bild...

I eftermiddags var jag med på en brandskyddsutbildning på nya jobbet som jag börjar på om en månad. När vi stod ute på gården och övade på att släcka bränder med brandsläckare och filtar, så kom det en havsörn glidande mot oss över ägorna. Det var otroligt pampigt. Örnen tycktes segla mot oss för att se vad vi höll på med. Precis när den flög rakt över oss på låg höjd så stod jag inte med kameran redo för en kanonbild, istället hade jag en yllefilt i händerna!! Jag räddade i alla fall övningsplåtgubben från svåra brännskador.... Örnen försvann ur sikte. Men jag fick höra att den kommer flygande samma rutt flera gånger varje dag, så någon gång borde jag kunna fånga den på bild.

Här är en bild som visar vad som händer om man häller 1 dl vatten på brinnande rapsolja, vilket alltså är en dålig idé.

Stendörren igen!

Idag blev det en tur till Stendörren igen. Kan verka lite fantasilöst, men det är så otroligt vackert där nu med isen och snön. Nu när isen ligger så går det snabbt att traska ganska långt ut i skärgården. Vi satte oss i lä och njöt av solen, färgerna och matsäcken. Sen bar det av till stallet och 45 minuters ridning på Santoz som var på sitt allra bästa humör och uppförde sig som en riktig ridhäst (han är en avdankad travhäst). En riktig höjdardag!

Hon ser inte alltid så smart ut och det är hon inte heller, men hon är snäll och söt...!

Fjällräven Kajka is da shit

Springa och hämta pinne är det näst roligaste man kan göra. Roligast är att simma och hämta pinne.

Stensund och Skärmarbrink

Idag blev det en hundpromenad ute vid Stensund.

 

Sen åkte vi till E och A i Skärmarbrink och blev bjudna på en förträfflig trerättersmiddag som E hade lagat.

Toast Skagen, Färsbiffar med soltorkade tomater och feta, avocado/haloumisallad och Cheesecake med färska hallon/björnbär. Riktigt vällagat och kanongott!

Problem med bloggens framtida namn

Det har kört ihop sig lite. Jag vet inte om jag kan låta min blogg fortsätta heta "IT-kocken" efter den 1 mars. Då börjar jag nämligen jobba heltid som kock. Förhoppningsvis kommer jag inte att skämmas alltför mycket över mitt mörka förflutna inom IT-branschen, utan kan kanske stå för det och låta "IT" vara kvar i bloggnamnet som ett minne över en svunnen tid?! Vi får se. ;)

Hur som helst så har jag gått och blivit heltidsanställd som kock på en kanonfin konferensanläggning som jag har hört mycket gott om i flera år. Jag har provjobbat där några gånger sedan början av december och stormtrivs. Underbar miljö både inne och ute, utmärkt kök, väldigt trevliga arbetskamrater, sommarstängt, ledigt över jul/nyår, knappt något helgarbete, och stort medinflytande på menyerna. Med andra ord ovanligt bra arbetsförhållanden för att vara ett kockjobb! Ni som behöver veta vad det är för ställe jag ska börja på vet det redan... :)

Nu vill jag tacka Christer, Tony, Johan, Helena, Jimmy, Frederik*, Annelie, Kent och Anna för att ni har hjälpt en gammal trött IT-nisse att komma upp på en nivå som kock som platsar som fast anställd i ett kök på så här galet hög nivå. Jag har slitit som ett djur själv, men utan er hjälp hade jag aldrig klarat det. Tack!

* På förekommen anledning: jo, Frederik stavar sitt namn så! :)

Lundell-bilder från anno dazumal

Inspirerad av ett annat gammalt Ulf Lundell-fan tog jag mig för att skanna in några gamla bilder som jag tog på min allra första Lundell-konsert, som begicks på Göta Lejon den 20 november 1979. Jag var 14 år, skulle fylla 15 någon vecka senare. Lundell fyllde 30 den där dagen och spelningen var ett stort födelsedagsparty. Jag var där med en polare från Trosa som kallades Teppis. Det var han som introducerade mig till Bruce Springsteens musik tidigare samma år med skivan "Darkness on the edge of town", tack Teppis! Dessutom hade han en hel del jäkligt galna och roliga fester (den där typen av fester som man absolut inte vill att ens egna barn ska gå på...) i deras hus nere på Kustvägen innan han flyttade till Stockholm, tack för dem också!

Haha, nu minns jag att jag gick och köpte mig en vit/rödrandig tröja och ett par vita byxor efter den där konserten. Japp, jag var rätt fanatisk. Lundell var liksom Gud och jag var hans självutnämnde apostel som försökte omvända alla och rädda dem från tomheten och dumheten i "mainstream"-musiken. Men det där har nästan gått över numera. :) Några av er som läser den här bloggen var ju i min närhet under den där tiden. Jag måste ha varit a pain in the ass med mitt Lundell-tjat, förlåt!

Bilderna är tagna med en Chinon kompaktkamera från mitten av 70-talet och inskannade på en HP Photosmart C4580.

Stendörren

C, F, Stina och jag åkte till Stendörren och grillade korv.

Stockholmare, grillkorvarnas grillkorv

Jobberbjudande

Idag fick jag helt otippat en fråga om jag kan tänka mig att jobba som kock ibland åt en fiskeguide som tar ut grupper för att fiska i Stockholms och Trosa skärgård. Jag skulle följa med ut på fisketurerna och ta hand om matlagningen. Knepig fråga, jag var tvungen att tänka efter ordentligt. Efter moget övervägande, ungefär två sekunder långt, tackade jag JA.

En stund senare kom frågan: om det skulle bli aktuellt, skulle jag möjligen ställa upp på att ta ett plan upp till fjällen, t ex Arvidsjaur, för att laga mat åt fiskegrupper däruppe? Ny fundering - ja, okej då!

Oälskad och övergiven

Många båtar och båtmotorer i Trosa far illa i det iskalla vintervädret. Här är ett av de värsta exemplen:

De sociala myndigheterna borde agera och tvångsomhänderta den här motorn, och sedan placera den i fosterhem. Förslagsvis i vår familj, jag skulle älska och vårda den som om den vore min egen!

Livspusslet

Ännu lever många människor i vårt land som var med på den tiden då 10 personer kunde bo i en etta på Södermalm. Utedass, vatten bars in i hinkar, all tvätt handtvättades, gällen mjölk och saltad sill till middag, hög barnadödlighet och 10-12 timmars arbetsdag sex dagar i veckan. Men de var ändå lyckligt lottade jämfört med oss - de hade inget "livspussel" som skulle gå ihop!

Dessvärre råkade jag idag läsa en artikel i DN som tar upp just detta ämne, "Livspusslet". DN pratade bl a med en så kallad livscoach: "Tiina Brunos generella råd till småbarnsföräldrar är att de måste uppvärdera föräldraskapet och se vilken kompetensutveckling det innebär." Jag blev helt mållös först, men har gått och funderat på de där orden hela dagen och ju mer jag tänker på dem desto sjukare blir de. Jag borde inte läsa storstadstidningar gjorda av storstadsjournalister för storstadsmänniskor, det är inte bra för mig...

Det är klart att det kan vara tufft ibland, det är det för mig också. Men jag har ju ett personligt ansvar för mitt eget liv och bestämmer väl själv över hur många och vilka bitar mitt livpussel ska bestå av just nu!? Man sätter sig själv i skiten och sedan sitter man och hulkar över hur stressigt och jobbigt allt är och att det är svårt att få ihop livspusslet! Att t ex vara ofrivilligt arbetslös, sjuk, oälskad eller ensam, det är riktiga problem. (I Sverige alltså, för många människor i andra delar av världen handlar de primära problemen mer om att överleva, dag för dag. Men det kan vi inte relatera till.)

Ska man hinna med karriär, gym, lattedrickande, utlandsresor, Facebook, kvalitetstid med partnern, parmiddagar, barnen, renovera badrum och kök var femte år, mm mm, så blir det jobbigt. Så är det! Men det borde gå lite lättare nu när vi vet att föräldraskapet inte är bortkastad tid och energi, utan kompetensutvecklande.

Innan jag läste den där irriterande DN-artikeln var jag redan lite låg pga rapporterna om helgens vargjakt (som får pågå till den 15 februari), som jag tycker är avskyvärd. Det är möjligt att vissa individer i den svenska vargstammen borde tas bort för att förhindra inavel. Men förra året sköts inte en enda varg med dåliga gener. I år gör man samma misstag, man har ingen som helst koll på vilka vargar som skjuts.

Sen hörde jag om den somaliska kvinnan som svenska skolbarn kastat stenar på. Fy fan, världen är inte alltid så vacker, ibland är det nästan så att man skäms över att vara människa...

Här är några bilder som är tagna långt från låtsaslivet och lyxproblemen i stan.

En IT-kocks vardag

Ena stunden satt jag och kodade, 45 minuter senare stod jag och bakade 250 grissinis. Så ser en IT-kocks vardag ut, så såg den här dagen ut. 117 gäster, tre-rätters middag. Grissinisarna blev bra! Som vanligt är jag ganska speedad när jag kommer hem från eftermiddags/kvällsjobb som kock, så nu blir det lite nedvarvning med ett par Seinfeld-avsnitt. Imorgon bitti är det dags att koda igen...

Hade med mig lilla Canon S90 för att ta bilder på alla rätterna, men som vanligt var det hyfsat lugnt när förrätten skulle ut så då hanns det med en bild, sen var det fullt blås och inte läge att plåta.

Grön ärtcocktail med vitlöks- och örtmarinerade scampispett och förträffliga grissinis

Inställd turné

Läser att Ulf Lundell ställer in hela sin vårturné pga sjukdom. Nu spekuleras det vilt bland fansen om orsaken. Jag hoppas bara att det inte är något riktigt allvarligt. Han är den störste av mina gamla hjältar, även om mitt förhållande till honom och hans artisteri och konst numera är lite mer avspänt än det har varit. Jaja, skratta ni mina gamla vänner... :-)

Jag skulle gått på konserten i Norrköping den 11 mars och det är trist att det inte blir av. Men å andra sidan så har jag varit på så många Lundell-konserter sedan 1979, och jag vet att inga spelningar kan slå dem jag var på de första åren. Eller Club Zebra på Hovet. Som lite kuriosa kan jag meddela att jag syns i bild minst 4-5 gånger på DVD:n. Men jag är ju en vuxen man, så, eh, det betyder ingenting.

Borgholms slottsruin 26 juli 2006, en magisk fin sommarkväll då hela familjen var med och svalorna cirklade över ruinen. Fotat med en Canon Ixus 40.

Grönan 2010

Bländare 1.8

Jag hade 50:an på kameran vid dagens hundpromenad, underbart objektiv. Hemma har vi plockat undan julsakerna, nere på byn lever julen kvar. Men till och med tomtarna börjar nu se lite trötta och dästa ut...

Igår kom E och A hit för att senare på kvällen gå på födelsedagsfest. Innan de gick åt vi reninnanlår med potatisfondanter, sauterade grönsaker, cognacsås och tranbärsgelé. Vad tror ni vi drack till det?

GR-174!

Middagstips när förslappningen är total

Om ni någon gång kommer hem från stallet en fredagkväll, efter att ha ridit en bångstyrig fd travare och är vrålhungriga eftersom ni hoppade över lunchen för att istället författa ett infantilt blogginlägg. I hemmet väntar bara en lika hungrig hund. Ni känner inte för att laga mat, så vad göra? Kanske som undertecknad, hotta upp en ICA Mozarella-pizza?! Men det ska vara ICAs Mozarella-pizza, inget annat!

Baka av pizzan i ugnen. Lägg sedan på ruccola, parmaskinka, parmesan, basilika, en nypa fjollsalt, några varv med svartpepparkvarnen och ringla olivolja av god kvalitet över skapelsen. Denna sobra måltid är hundra gånger godare än vilken fettdrypande hämtpizza som helst, och om man grundar med ett glas vin före maten så påminner den nästan om en äkta italiensk pizza. En riktig italiensk pizza smakar bröd, tomat och mozarella. Inte deg, burkpizzasås och riven hushållsost.

Mitt vinval blir detta synnerligen prisvärda Priorat-vin, som min gode (och äldste, vi har känt varandra i hårresande 37 år!) vän Jan-E tipsade om tidigare i veckan.

Någon kanske höjer på ögonbrynen över detta val av vin, som vid en första tanke kan anses vara en aning vågat på gränsen till dumdristigt. Men betänk körsbärstomaternas fruktiga sötma tillsammans med sältan från skinkan och parmesanen, och de peppriga tonerna från ruccolan, oljan och basilikan. Dessutom har ju överaskningsmomentet i sig ett egenvärde!

Nu är det höd tid att gå ut och skotta ner snön från carporten.

Dagens outfit, det blir inget av det

För att locka lite yngre, ofta modemedvetna läsare till min blogg tänkte jag
lägga upp inlägg med "dagens outfit" lite då och då. Men jag la ned det redan
på tankestadiet då jag insåg att det mest dramatiska som hänt i min garderob
sedan 1983 var när jag bytte jeansmärke/modell för två år sen. Jag såg att min
kropp fått alldeles för mycket pondus för att passa i mina älskade Levis 501
och hade karaktär nog att anpassa min unifom efter den bistra verkligheten.
Uniformen, dvs "dagens outfit" vardag som helgdag år efter år, består för övrigt
av jeans, t-shirt (någon enstaka gång ersatt av skjorta), lammullströja,
Meindl-skor. Under sommarhalvåret ersätts de grova vandringsskorna av
seglarskor och lammullströjan tas av. Nu har ni fått dagens outfit i alla fall!
Problemet är ju som sagt att det även var gårdagens och kommer att vara
morgondagens outfit...

Jag måste dock lägga in en liten brasklapp - inom kort kan det hända något stort
med min vinter-outfit. Jag funderar allvarligt på att plagiera ett annat modelejon
i bekantskapskretsen och skaffa mig en Palestinasjal. Inspirationskällan är en
stilmedveten och chic man i sina bästa år, med ett mycket gott omdöme (han är polis
och de brukar ju ha koll på det mesta). Om jag vågar ta steget så lovar jag att rapportera
om det här i bloggen, kanske med en bild!

En mycket, mycket sliten men lycklig IT-kock på toppen av Kebnekaise, i frilufts-outfiten,
foto: fru IT-kock

Man skulle kunna tro att jag har lite tråkigt på jobbet idag (också), och det ligger nåt i det... Istället för att äta lunch skriver jag ett blogginlägg, håller jag på att bli en Internet-missbrukare??

Trettondag jul

Idag är de flesta av oss lediga från jobbet, det är ju en röd dag - trettondagen. Klart att man ska vara ledig tretton dagar efter jul, så har det alltid varit, det tillhör våra traditioner här i Sverige!

Invandrarfientliga personer, och de finns numera överallt och blir bara fler och fler, brukar yla om våra fina svenska traditioner. Att de hotas av invandrarna och att vi måste värna dem. Men de där smygrassarna brukar själva aldrig ha någon kunskap om sina omhuldade traditioner - de har t ex med stor sannolikhet ingen aning om var traditionen om trettondagen, epifania, kommer ifrån.

Det vore smakfullt om man, innan man attackerar dem som bygger våra lastbilar, städar våra toaletter på jobbet och lagar våra nationalrätter - pizza och kebab - själv tar reda på varför vi är lediga från jobbet den sjätte januari varje år! För att inte tala om alla andra röda dagar i vår kalender...

Varför man firar trettondagen? Inte vet jag, ska kolla på Wikipedia. Närå, jag är allmänbildad, jag vet allt!   ;)

                                             Notre Dame, Paris

Aldrig nöjd

Var ute med Stina på en sen kvällspromenad för en stund sen, snön vräker ner igen... Det är bara början av januari och jag har redan fått en överdos av snö!

Till saken hör att jag i många år har gått och muttrat om slaskiga skitvintrar och att jag vill ha snö till advent och jul och att det var bättre förr. Nu borde jag ha fått snö så att jag höll käften, men jag är naturligtvis inte nöjd nu heller. Jag är aldrig nöjd, ett problem som jag delar med många (eller hur, vad fan, det kan väl inte bara vara jag, eller...?). Jag vet att jag borde skämmas, för jag har det bra. Snön kommer att försvinna, jag har ett hus att bo i, ett skåp med whiskeyflaskor i, en familj som jag älskar, äter hjortrygg av världsklass som jag ibland dricker prioratviner till (just då gnäller jag faktiskt inte) mm, mm. Men lik förbannat gnäller jag över skitsaker. Jag borde skärpa mig, imorgon skärper jag mig (om det inte snöar imorgon också)!

Men just nu tröstar jag mig med (nej inte whiskey) lite sommarbilder.

"Du kan inte, kan inte, kan inte ljuga för ett hjärta" (Ulf Lundell)

I hela mitt vuxna liv har jag beundrat och inspirerats av människor som vågar följa sitt hjärta, även om det innebär att bryta mot normer och omvärldens förväntningar. Såna personer är bl a Ulf Lundell och Joakim Thåström, båda har en enorm intergritet och har konsekvent vägrat att inordna sig i ledet och bli underhållningsmaskiner. Båda hade kunnat vara hur folkliga och framförallt rika som helst. Men som Lundell sjöng redan i början av 80-talet: "Jag blir aldrig nånsin din clown".

Bland alla fina julklappar som jag fick för en dryg vecka sen så fanns en fotobok som heter "Värld av is - ett hotat Arktis", text av Fredrik Granath och bilder av fotografen Mireille de la Lez. En fantastisk bok med otroligt fina foton, som handlar om Arktis och dess invånare, framförallt isbjörnarna - hur det ser ut nu och vad som håller på att hända där.

2009 blev Mireille utsedd till Årets Fotograf av Naturvårdsverket. Men innan Mireille blev fotograf på heltid så var hon en ung framgångsrik affärskvinna, VD på ett IT-företag. I en intervju med henne som jag läst sa hon: "Jag kände att det var för lite hjärta i det jag gjorde och ville åstadkomma någonting mer". Så hon klev av karriärståget och blev fotograf istället och kämpar nu med hjälp av sina bilder för Arktis, isbjörnarna och framförallt för att försöka stoppa klimatförändringarna. Denna lilla kvinna, hon är bara knappt 160 cm lång, har levt i Arktis i sammanlagt sex år sen 2001. Så jäkla tuff tjej! Hennes inställning till livet och förmåga och mod att följa sitt hjärta och inte minst hennes bilder inspirerar mig väldigt mycket just nu. Jag vill inte heller låta stålar, normer och andra människors förväntningar styra mitt liv...

Jag har tyvärr inga bilder på isbjörnar men här är några bilder från när C och jag träffade vargarna på Kolmården 2006. Vargar hör egentligen inte hemma på djurparker, men om det kan hjälpa till för att öka kunskapen, förståelsen och toleransen för dessa vackra djur så tycker jag att det är värt att hålla några få i fångenskap.