söndag 16 januari 2011

Livspusslet

Ännu lever många människor i vårt land som var med på den tiden då 10 personer kunde bo i en etta på Södermalm. Utedass, vatten bars in i hinkar, all tvätt handtvättades, gällen mjölk och saltad sill till middag, hög barnadödlighet och 10-12 timmars arbetsdag sex dagar i veckan. Men de var ändå lyckligt lottade jämfört med oss - de hade inget "livspussel" som skulle gå ihop!

Dessvärre råkade jag idag läsa en artikel i DN som tar upp just detta ämne, "Livspusslet". DN pratade bl a med en så kallad livscoach: "Tiina Brunos generella råd till småbarnsföräldrar är att de måste uppvärdera föräldraskapet och se vilken kompetensutveckling det innebär." Jag blev helt mållös först, men har gått och funderat på de där orden hela dagen och ju mer jag tänker på dem desto sjukare blir de. Jag borde inte läsa storstadstidningar gjorda av storstadsjournalister för storstadsmänniskor, det är inte bra för mig...

Det är klart att det kan vara tufft ibland, det är det för mig också. Men jag har ju ett personligt ansvar för mitt eget liv och bestämmer väl själv över hur många och vilka bitar mitt livpussel ska bestå av just nu!? Man sätter sig själv i skiten och sedan sitter man och hulkar över hur stressigt och jobbigt allt är och att det är svårt att få ihop livspusslet! Att t ex vara ofrivilligt arbetslös, sjuk, oälskad eller ensam, det är riktiga problem. (I Sverige alltså, för många människor i andra delar av världen handlar de primära problemen mer om att överleva, dag för dag. Men det kan vi inte relatera till.)

Ska man hinna med karriär, gym, lattedrickande, utlandsresor, Facebook, kvalitetstid med partnern, parmiddagar, barnen, renovera badrum och kök var femte år, mm mm, så blir det jobbigt. Så är det! Men det borde gå lite lättare nu när vi vet att föräldraskapet inte är bortkastad tid och energi, utan kompetensutvecklande.

Innan jag läste den där irriterande DN-artikeln var jag redan lite låg pga rapporterna om helgens vargjakt (som får pågå till den 15 februari), som jag tycker är avskyvärd. Det är möjligt att vissa individer i den svenska vargstammen borde tas bort för att förhindra inavel. Men förra året sköts inte en enda varg med dåliga gener. I år gör man samma misstag, man har ingen som helst koll på vilka vargar som skjuts.

Sen hörde jag om den somaliska kvinnan som svenska skolbarn kastat stenar på. Fy fan, världen är inte alltid så vacker, ibland är det nästan så att man skäms över att vara människa...

Här är några bilder som är tagna långt från låtsaslivet och lyxproblemen i stan.








1 kommentar:

Jan-E sa...

Ämenvaf...

Här har man inordnat läsandet av din blogg till morgonkaffet på jobbet i sitt livspussel och sen får man en massa feelbad-skriverier i ansiktet.

Att man kan försörja sig på att upplysa föräldrar om att de ska försöka ta sig tid till att vara föräldrar eftersom det trots allt är kompetensutvecklande är bara helt fantastiskt. Livscoach måste vara en framtidsbransch...

Sen letade jag upp Orrenius' artikel i Sudsvenskan om den somaliska kvinnan och blev helt vansinnig. Skånepolisen är JO-anmäld för hanteringen av ärendet men det läggs väl ner i brist på spaningsuppslag. Etnisk enfald.

Vargjakten... Det minsta man kan begära är väl att man kunde stå för att det handlar om adrenalinstinn troféjakt istället för att låstas att man med kirurgisk precision gallrar ut gensvaga exemplar. Biologisk enfald.

Bilden längst ner är otroligt vacker.