En magiskt fin sommarkväll

En kväll vid havet, med trevligt sällskap, mat, vin och ett vidunderligt vackert ljus!

Kolmården

I morse kändes det som att det var en perfekt dag för att åka till Kolmårdens djurpark, så C, F och jag åkte dit. Uppenbarligen tyckte även rätt många andra också att det var en bra dag att besöka Kolmården... Helvete vad mycket folk det var, japp, bokstavligen helvete! Vi avslutade femtimmarsvistelsen där med att köa i en timme för att få åka den nya linbanan Safari. Men det var faktiskt värt det, för de har verkligen lyckats med den där jätteinvesteringen som linbanan måste ha varit.


Jag hade fått för mig att tigrar inte gillade vatten, jag hade fel...

 Den här chimpansungen var störtskön, full rulle hela tiden!

Kebnekaise fjällstation och Nikkaluokta

När vi vaknade på fredagen så sken solen lite och vinden hade lugnat sig. Det blåste fortfarande, men inte stormvindar. Gårdagens långa vandring satt fortfarande kvar i benen och vi bestämde oss för att ta en vilodag och bara skrota omkring runt fjällstationen. Jag gillar inte Kebnekaise fjällstation så mycket, det är för många "Stockholmare" där. I såna där sammanhang, på sjön och i fjällen, är "stockholmare" mitt samlingsnamn för en viss typ av människor, de behöver inte komma från Stockholm. Det är människor som inte har respekt för sin omgivning, som gapar och skränar, skräpar ned och uppför sig som om det bara var de där. Det blev en stark kontrast från de senaste dagarna. Ute på leden så träffar man trevliga, öppna människor som har ett uppenbart intresse för fjällvärlden och vandring och respekterar sin omgivning. Vid Kebnekaise fjällstation är många bara där för att bestiga Sydtoppen, och det är en annan sorts människor. Men vi undvek stationen i möjligaste mån. Gick ner och handlade lite och gick på toaletten, annars höll vi oss uppe på berget.

Vi gick upp på Kaipaks topp, fotograferade blommor och tog sen en tvåtimmars promenad uppåt Tarfaladalen.

Dagen efter klev vi upp ganska tidigt och vandrade de två milen ner till Nikkaluokta. Vi stannade till vid Kaffekåtan (5.6 km från Nikka) och åt deras goda renburgare. Väl nere i Nikka slog vi upp tältet, duschade (jag luktade så illa att jag var störd av det själv!) och gick sen till restaurangen och åt renskav med potatismos och rårörda lingon, åt massor med sallad och drack rödvin till. En öl slank också ner. Sen satte vi oss i det lilla biblioteket en stund och tittade lite i fotoböcker innan vi gick till tältet och stupade i "säng".

På söndagen åt vi en smarrig frukostbuffé, packade ihop och träffade sedan på de trevliga stugvärdarna från Sälka. Vi pratade ihjäl över en timme med dem innan bussen till Kiruna gick. I Kiruna hade vi också några timmars väntan tills vi skulle ut till flyplatsen. Så det hanns med både lunch och fika...

Kläder på tork efter gårdagens blöta och blåsiga äventyr

 Kebnekaise fjällstation från berget Kaipak

Vy upp mot ingången till Tarfala

Människor lämnar sina vandringsstavar efter vandringen. Så de som ska påbörja sin vandring kan plocka med sig en stav, om man vill.

Kapellet i Nikkaluokta skänktes av "De lappländska fjällkarlarnas klubb". En klubb med så extrema inträdeskrav att den dog ut rätt snabbt pga att ingen kunde uppfylla kraven efterhand!

Åsså en rejäl blomorgie...

Sälkastugorna-Kebnekaise fjällstation

Efter en varm skön natt vid Sälkastugorna funderade vi på om vi skulle gå de 13 km till Singistugorna eller direkt till Kebnekaise fjällstation, ca 24 km. Vi pratade med stugvärdarna, som sa att Singi inte var mycket att se och då bestämde vi oss för att gå direkt till fjällstationen. Det blåste fortfarande ordentligt och regnade litegrann, men det var bara en frisk fläkt mot det som skulle komma den dagen. Efter ca 9 km lämnade vi den stora leden och gick upp på genvägen till Keb, som går över det stora fjället Singitjåkkas västra fot. Otroligt vacker väg, men just den här dagen lite kärv pga blåsten. När vi kommit ner i dalen från genvägen så bröt solen igenom molnen en kort stund, ljuset blev magiskt och jag fick några fina bilder. Vår plan var att stanna och slå upp tältet några km före fjällstationen, men vinden tilltog i styrka och vi hittade inte lä någonstans. Så vi traskade på. Vinden var så stark att vi tidvis hade rejält svårt att hålla oss på benen, och hade jag inte haft stavar så hade jag nog blåst omkull ett par gånger. Samtidigt regnade det. Så vi gick hela vägen fram till stationen och slog upp tältet i lite lä bakom berget Kaipak. En jäkligt jobbig etapp, men samtidigt vacker och kärv på ett "mysigt" sätt, typ... Efter en portion Findus Pasta Carbonara, som där och då smakade ljuvligt (hemma hade jag nog slängt den) somnade vi snabbt i våra sovsäckar!

Alesjaure-Sälkastugorna

Vandringen mellan Alesjaure och Sälkastugorna är lång, ca 25 km. Men det gick bra. Den tredje dagen hade vi kommit igång ordentligt, benen traskade på av sig själva och ryggsäcken kändes inte lika tung. Man vänjer sig helt enkelt. När vi började vandra var det molnigt men uppehåll. Regnet kom någonstans strax innan vi gick förbi Tjäkjastugorna. Uppe vid raststugan i passet, som är den högsta punkten på hela Kungsleden, 1150 möh, fick vi lite snöblandat regn. På andra sidan Tjäktjapasset, nere i Tjäktjavagge, hade vi uppehåll större delen av vägen men det blåste rejält, då och då blåste det till så att man förflyttades lite i sidled och vacklade till. Strax innan vi kom fram till Sälkastugorna blev det riktigt busväder med stormvindar och ösregn. Vår plan var att tälta hela veckan, men när vi trötta, blöta och frusna kom fram till Sälkastugorna gjorde jag "misstaget" att titta in i en stuga. Där eldade de i kaminen och värmen slog emot mig när jag öppnade dörren, så det blev stuga den natten. Med tanke på att det snöade på natten och blåste så att tillochmed stugan skakade, så var det nog ett klokt beslut. Vi delade rum med ett ungt par från Ludvika som vi sen träffade på lite då och under resterande vandring och nere vid Keb.

Det var många renar i området. Dagen innan vi kom till Alesjaure hade det varit kalvmärkning vid rengärdet/samevistet där.

Vi stötte på ett par fjällabbar som antagligen hade ungar i närheten och verkade missnöjda med att vi gick förbi för nära. Jag kan ju tycka att det var lite korkat att lägga boet så nära Kungsleden... När jag tog den här bilden var fågeln bara ca tre meter från mig!

Det här är jag. Bilden är tagen av C.

Tjäktjapasset

Vi gick in i den lilla rast/säkerhetsstugan i passet och lagade lunch och värmde oss en stund. Utanför var det snöblandat regn. Medan vi satt i stugan kom det förbi en stor flock renar som drevs över passet av hojtande samer.

På andra sidan passet möttes vi av den här pampiga synen över den breda och vackra Tjäktjavagge (vagge betyder dal på samiska)

Sälkastugorna. Vi pratade en hel del med stugvärdarna där, som var ett par från Eskilstuna. Mycket trevliga människor.

Abiskojaure-Alesjaure

Vi vaknade tidigt på tisdagen, åt frukost (varma koppens fruktsoppa, bröd med renmjukost och kaffe, samma varje dag) ganska snabbt. Sedan packade vi ihop våra grejer och påbörjade den 22 km långa etappen till Alesjaure. Efter några km vandring lämnade vi björkskogen bakom oss och kom via den långa sega Kironbacken upp på kalfjället. Då kändes det som att det började på riktigt! Dessvärre började det samtidigt duggregna. Det var väldigt molnigt hela vägen och sikten var tidvis minst sagt begränsad, men det var ändå en väldigt vacker etapp. Regnet kom och gick under dagen, men det störde oss inte så mycket, vi var bara så lyckliga över att vara där vi var! Vi kom fram till Alesjaurestugorna vid 16-tiden, gick in och handlade lite mat, tog en kopp kaffe och lämnade sedan stugområdet.

 

Abisko-Abiskojaure

Förra måndagen flög C och jag upp till Kiruna, tog tåget till Abisko för att därifrån vandra ned till Nikkaluokta via Kebnekaise fjällstation. I Abisko handlade vi lite mat och kl. 16.30 började vi traska ner mot Abiskojaurestugorna. 14 km vandring genom björkskogen, det tog 3,5 timmar. Efter ca en timmes vandring försvann täckningen för mobiltelefonerna och den kom inte tillbaka förrän vi var några kilometer från Kebnekaise fjällstation fyra dagar senare!

Framme i Abiskojaure valde vi att tälta i anslutning till stugorna och fick då tillgång till en stuga där vi kunde laga mat. Den stugan som vi fick laga mat i var "hundstugan", alltså en stuga där man får ha med sig hundar. I stugan satt ett par från Piteå och deras hund Elvis. Vi fick en mycket trevlig kväll tillsammans med dem, innan vi kröp in i tältet.

Rena och nyinfettade vandringskängor väntar på planet till Kiruna. En vecka senare var de inte i riktigt samma skick.

Staty vid Kiruna järnvägsstation. Utan gruvarbetararna och rallarna som byggde järnvägen till Narvik hade knappast Kiruna stad funnits.

Min morfar kom från Kiruna. Han var en av de  snällaste och roligaste människor jag träffat och jag ägnade många av de otaliga timmarna på fjället åt att tänka på och minnas honom.

C utanförAbisko fjällstation. En trist och ocharmig plats om ni frågar mig...

Äntligen på väg. Första etappen går genom en ganska tråkig skog, men den har sina ljusglimtar.

I morgon ska vi ut på sjön med segelbåten och träffa kompisar som kommit seglande från Småland. Men när vi kommit hem igen kommer det dyka upp fler blogginlägg med bilder från vår vandring.