För några dagar sedan kom jag ut ur min lägenhet efter drygt två veckors corona-karantän. Att vara isolerad ensam så länge är inget jag rekommenderar, man mår inte speciellt bra av det. Men jag fick hjälp med diverse inköp av C hela tiden och kunde Facetime:a med barn och barnbarn, tack och lov för den nya tekniken. Påskhelgen blev ju väldigt märklig, men det var den väl för de flesta. Nåja, nu är det över och jag njuter av att kunna promenera omkring i stan med kameran över axeln igen!
Jag bor precis vid Katarina kyrka med sin otroligt vackra kyrkogård, där jag hänger en hel del. Nu blir det lite extra makabert att vandra omkring bland gravstenarna. Här Gösta Ekmans fina gravsten med sitt fönster
Mäster Kees viloplats
Henning och Lotten i Mina drömmar stad kunde nog inte föreställa sig att Stigberget skulle sprängas ur och inrymma ett garage!
Torkel Knutssons gata 9-13. Här skulle man ju kunna tänka sig att bo.
Ett par lager fernissa till, sen är Tea färdiglackad
Vattentornet vid Mosebacke sett från Fredmansgatan, genom Södra Latin
Söder Torn i Fatbursparken
Ambulanserna kör i skytteltrafik till Södersjukhuset, både på marken och i luften...
Den lite märkliga gamla industrijärnvägen som förbinder Södra station med Stadsgården. Den används inte längre men Försvaret vill inte ta bort den pga den anses viktig för totalförsvaret. Här försvinner den in i en tunnel nedanför Rapsgatan.
Vår!
Syrénerna vid Kvastmakartrappan är på gång
Tulpanerna börjar slå ut i Vitabergsparken
Färgargården vid Malmgårdsvägens södra ände, som var en del av Barnängens manufaktur
Folksamhuset, 27 våningar högt. I Stockholm får man väl betrakta det som en skyskrapa, i New York hade det bara varit ett ordinärt hus.
2 kommentarer:
Underbart blogginlägg kompis! Det inger hopp om en bättre tid och naturen och trädgårdar är lika vackra som alla andra vårar!
Tack Hasse! Ja, tack och lov påverkas inte naturen negativt av det där eländiga viruset!
Skicka en kommentar