Inställd turné

Läser att Ulf Lundell ställer in hela sin vårturné pga sjukdom. Nu spekuleras det vilt bland fansen om orsaken. Jag hoppas bara att det inte är något riktigt allvarligt. Han är den störste av mina gamla hjältar, även om mitt förhållande till honom och hans artisteri och konst numera är lite mer avspänt än det har varit. Jaja, skratta ni mina gamla vänner... :-)

Jag skulle gått på konserten i Norrköping den 11 mars och det är trist att det inte blir av. Men å andra sidan så har jag varit på så många Lundell-konserter sedan 1979, och jag vet att inga spelningar kan slå dem jag var på de första åren. Eller Club Zebra på Hovet. Som lite kuriosa kan jag meddela att jag syns i bild minst 4-5 gånger på DVD:n. Men jag är ju en vuxen man, så, eh, det betyder ingenting.

Borgholms slottsruin 26 juli 2006, en magisk fin sommarkväll då hela familjen var med och svalorna cirklade över ruinen. Fotat med en Canon Ixus 40.

Grönan 2010

Bländare 1.8

Jag hade 50:an på kameran vid dagens hundpromenad, underbart objektiv. Hemma har vi plockat undan julsakerna, nere på byn lever julen kvar. Men till och med tomtarna börjar nu se lite trötta och dästa ut...

Igår kom E och A hit för att senare på kvällen gå på födelsedagsfest. Innan de gick åt vi reninnanlår med potatisfondanter, sauterade grönsaker, cognacsås och tranbärsgelé. Vad tror ni vi drack till det?

GR-174!

Middagstips när förslappningen är total

Om ni någon gång kommer hem från stallet en fredagkväll, efter att ha ridit en bångstyrig fd travare och är vrålhungriga eftersom ni hoppade över lunchen för att istället författa ett infantilt blogginlägg. I hemmet väntar bara en lika hungrig hund. Ni känner inte för att laga mat, så vad göra? Kanske som undertecknad, hotta upp en ICA Mozarella-pizza?! Men det ska vara ICAs Mozarella-pizza, inget annat!

Baka av pizzan i ugnen. Lägg sedan på ruccola, parmaskinka, parmesan, basilika, en nypa fjollsalt, några varv med svartpepparkvarnen och ringla olivolja av god kvalitet över skapelsen. Denna sobra måltid är hundra gånger godare än vilken fettdrypande hämtpizza som helst, och om man grundar med ett glas vin före maten så påminner den nästan om en äkta italiensk pizza. En riktig italiensk pizza smakar bröd, tomat och mozarella. Inte deg, burkpizzasås och riven hushållsost.

Mitt vinval blir detta synnerligen prisvärda Priorat-vin, som min gode (och äldste, vi har känt varandra i hårresande 37 år!) vän Jan-E tipsade om tidigare i veckan.

Någon kanske höjer på ögonbrynen över detta val av vin, som vid en första tanke kan anses vara en aning vågat på gränsen till dumdristigt. Men betänk körsbärstomaternas fruktiga sötma tillsammans med sältan från skinkan och parmesanen, och de peppriga tonerna från ruccolan, oljan och basilikan. Dessutom har ju överaskningsmomentet i sig ett egenvärde!

Nu är det höd tid att gå ut och skotta ner snön från carporten.

Dagens outfit, det blir inget av det

För att locka lite yngre, ofta modemedvetna läsare till min blogg tänkte jag
lägga upp inlägg med "dagens outfit" lite då och då. Men jag la ned det redan
på tankestadiet då jag insåg att det mest dramatiska som hänt i min garderob
sedan 1983 var när jag bytte jeansmärke/modell för två år sen. Jag såg att min
kropp fått alldeles för mycket pondus för att passa i mina älskade Levis 501
och hade karaktär nog att anpassa min unifom efter den bistra verkligheten.
Uniformen, dvs "dagens outfit" vardag som helgdag år efter år, består för övrigt
av jeans, t-shirt (någon enstaka gång ersatt av skjorta), lammullströja,
Meindl-skor. Under sommarhalvåret ersätts de grova vandringsskorna av
seglarskor och lammullströjan tas av. Nu har ni fått dagens outfit i alla fall!
Problemet är ju som sagt att det även var gårdagens och kommer att vara
morgondagens outfit...

Jag måste dock lägga in en liten brasklapp - inom kort kan det hända något stort
med min vinter-outfit. Jag funderar allvarligt på att plagiera ett annat modelejon
i bekantskapskretsen och skaffa mig en Palestinasjal. Inspirationskällan är en
stilmedveten och chic man i sina bästa år, med ett mycket gott omdöme (han är polis
och de brukar ju ha koll på det mesta). Om jag vågar ta steget så lovar jag att rapportera
om det här i bloggen, kanske med en bild!

En mycket, mycket sliten men lycklig IT-kock på toppen av Kebnekaise, i frilufts-outfiten,
foto: fru IT-kock

Man skulle kunna tro att jag har lite tråkigt på jobbet idag (också), och det ligger nåt i det... Istället för att äta lunch skriver jag ett blogginlägg, håller jag på att bli en Internet-missbrukare??

Trettondag jul

Idag är de flesta av oss lediga från jobbet, det är ju en röd dag - trettondagen. Klart att man ska vara ledig tretton dagar efter jul, så har det alltid varit, det tillhör våra traditioner här i Sverige!

Invandrarfientliga personer, och de finns numera överallt och blir bara fler och fler, brukar yla om våra fina svenska traditioner. Att de hotas av invandrarna och att vi måste värna dem. Men de där smygrassarna brukar själva aldrig ha någon kunskap om sina omhuldade traditioner - de har t ex med stor sannolikhet ingen aning om var traditionen om trettondagen, epifania, kommer ifrån.

Det vore smakfullt om man, innan man attackerar dem som bygger våra lastbilar, städar våra toaletter på jobbet och lagar våra nationalrätter - pizza och kebab - själv tar reda på varför vi är lediga från jobbet den sjätte januari varje år! För att inte tala om alla andra röda dagar i vår kalender...

Varför man firar trettondagen? Inte vet jag, ska kolla på Wikipedia. Närå, jag är allmänbildad, jag vet allt!   ;)

                                             Notre Dame, Paris

Aldrig nöjd

Var ute med Stina på en sen kvällspromenad för en stund sen, snön vräker ner igen... Det är bara början av januari och jag har redan fått en överdos av snö!

Till saken hör att jag i många år har gått och muttrat om slaskiga skitvintrar och att jag vill ha snö till advent och jul och att det var bättre förr. Nu borde jag ha fått snö så att jag höll käften, men jag är naturligtvis inte nöjd nu heller. Jag är aldrig nöjd, ett problem som jag delar med många (eller hur, vad fan, det kan väl inte bara vara jag, eller...?). Jag vet att jag borde skämmas, för jag har det bra. Snön kommer att försvinna, jag har ett hus att bo i, ett skåp med whiskeyflaskor i, en familj som jag älskar, äter hjortrygg av världsklass som jag ibland dricker prioratviner till (just då gnäller jag faktiskt inte) mm, mm. Men lik förbannat gnäller jag över skitsaker. Jag borde skärpa mig, imorgon skärper jag mig (om det inte snöar imorgon också)!

Men just nu tröstar jag mig med (nej inte whiskey) lite sommarbilder.

"Du kan inte, kan inte, kan inte ljuga för ett hjärta" (Ulf Lundell)

I hela mitt vuxna liv har jag beundrat och inspirerats av människor som vågar följa sitt hjärta, även om det innebär att bryta mot normer och omvärldens förväntningar. Såna personer är bl a Ulf Lundell och Joakim Thåström, båda har en enorm intergritet och har konsekvent vägrat att inordna sig i ledet och bli underhållningsmaskiner. Båda hade kunnat vara hur folkliga och framförallt rika som helst. Men som Lundell sjöng redan i början av 80-talet: "Jag blir aldrig nånsin din clown".

Bland alla fina julklappar som jag fick för en dryg vecka sen så fanns en fotobok som heter "Värld av is - ett hotat Arktis", text av Fredrik Granath och bilder av fotografen Mireille de la Lez. En fantastisk bok med otroligt fina foton, som handlar om Arktis och dess invånare, framförallt isbjörnarna - hur det ser ut nu och vad som håller på att hända där.

2009 blev Mireille utsedd till Årets Fotograf av Naturvårdsverket. Men innan Mireille blev fotograf på heltid så var hon en ung framgångsrik affärskvinna, VD på ett IT-företag. I en intervju med henne som jag läst sa hon: "Jag kände att det var för lite hjärta i det jag gjorde och ville åstadkomma någonting mer". Så hon klev av karriärståget och blev fotograf istället och kämpar nu med hjälp av sina bilder för Arktis, isbjörnarna och framförallt för att försöka stoppa klimatförändringarna. Denna lilla kvinna, hon är bara knappt 160 cm lång, har levt i Arktis i sammanlagt sex år sen 2001. Så jäkla tuff tjej! Hennes inställning till livet och förmåga och mod att följa sitt hjärta och inte minst hennes bilder inspirerar mig väldigt mycket just nu. Jag vill inte heller låta stålar, normer och andra människors förväntningar styra mitt liv...

Jag har tyvärr inga bilder på isbjörnar men här är några bilder från när C och jag träffade vargarna på Kolmården 2006. Vargar hör egentligen inte hemma på djurparker, men om det kan hjälpa till för att öka kunskapen, förståelsen och toleransen för dessa vackra djur så tycker jag att det är värt att hålla några få i fångenskap.