Vi lever i en tid med enorma tekniska framsteg, men ifråga om solidaritet och humanism går vi bara tillbaka. Det är t ex så fruktansvärt tragiskt att vi sitter och leker med våra SmartPhones framför gigantiska platt-TV-apparater medan våra gamla, som väldigt konkret byggde den välfärd vi lever i, lever i misär och ensamhet på vårdhem som drivs av kapitalister som uppenbarligen ser människor som produkter. Arbetslösheten breder ut sig, sjuka ska tvingas arbeta fast de inte kan och skolsystemet bidrar i allt högre grad till ökad segregation och utslagning. Alliansen vann förmodligen båda de senaste valen på att ge folk mer pengar i plånboken. Jag gillar mer pengar i plånboken, inte tu tal om det om, men inte om det sker på bekostnad av välfärden... Fy fan, det har blivit ett kallt land att leva i det här! Jag har sagt det förut men säger det igen: se till att behålla jobben och bli för Guds skull inte sjuka eller gamla! För arbetslösa, sjuka och gamla ger vi inget för längre i Sverige. Vi gör tekniska framsteg, men som medmänniskor håller vi på att degradera oss till någon slags amöbanivå. Nu skriver jag om kollektivet/samhället.
Men i helgen som gick hade jag glädjen att få laga mat till 207 ungdomar som engagerat sig politiskt (och de företräder inte ett parti som vill öka klassklyftorna...) och det inger mig lite hopp!
Mycket jobb på sistone, men några bilder har det blivit.
Trana
"vad vi gör här på husets tak är tamejfan våran sak!", som Lundell säger.
Det blev en blåsippebild till, fast jag bestämt mig för att det var nog för i år...
1 kommentar:
Håller med om varenda ord. Det är sorgligt att se vart vi har hamnat och vart vi är på väg.
Skönt att det finns hopp i form av kloka ungdomar :)
Ha det jättebra!
Skicka en kommentar