What Good Am I: januari 2025

söndag 19 januari 2025

Napoli

Efter sex fantastiska dagar i Rom tog vi tåget ner till Neapel, eller Napoli som staden egentligen heter på Italienska. Det är Italiens tredje största stad, efter Rom och Milano. Staden grundades någon gång runt år 700 f.kr., alltså nästan 2800 år gammal! I Napoli regnade det lite första kvällen, men dagen efter var det strålande solsken igen och varmt. Jag hade aldrig varit i Napoli tidigare och blev glatt överraskad av hur vackert och charmigt det är! De smala gränderna i Centro Storico och Quartieri Spagnoli känns igen från film och TV och bjuder på en otroligt härlig atmosfär. På vissa gator och platser var det vansinnigt mycket folk, även italienarna var lediga och det märktes. Jag vill definitivt återvända till Napoli och även ta båten till Capri och Ischia samt en tur till Amalfikusten som ligger strax söder om Napoli. Men det får bli en annan resa. Jag tror att nästa Italienresa kommer gå till Bologna.

Vi bodde centralt nära centralstationen

Napolis pampiga och pompösa dom, Cattedrale di Santa Maria Assunta

Helt unik Napolitansk gatumat - inbakad friterad pizza, Pizza fritta

Piazza del Gesù Nuovo

Varianter på spritz ute i solen

Fotboll är religion i Napoli och Maradona en slags gud

Vi tog bergbanan upp till den exklusiva stadsdelen Vomero med den gamla borgen Castel San'Elmo som bjuder på en sanslös utsikt över Napoli, bukten och vulkanberget Vesuvius. Bland de finaste och maffigaste utsikter jag upplevt!

Capri tronar i horisonten

Överallt hänger det tvätt på tork. Jag är lite fascinerad över att det funkar att som här ha tvätten på tork ute på gatan mitt i centrum av Italiens tredje största stad!

Jag tror att det här var den godaste Margeritha jag någonsin ätit. Men jag föredrar ändå pizzorna i Rom, de är tunnare och krispigare

Dags att åka hem till kyla och mörker, men det hanns med en utmärkt Spaghetti al Pomodoro på flygplatsen.

Alla bilder i inlägget är tagna med en IPhone 14.

fredag 17 januari 2025

Nyår i Rom

Jag fyllde jämnt i början av december och det firades rejält med olika restaurangbesök och festligheter hemma med härlig mat och goda viner. Men sen blev det även en resa till Italien på tu man hand. Vi började med sex dagar i den eviga staden Rom, som jag aldrig tröttnar på. Förhoppningen var att det skulle bli åtminstone någon dag med sol - det blev sol varje dag och stundtals gick det att sitta ute i skjortärmarna och dricka aperol spritz! 2025 är ett så kallat Heligt År, Jubileumsår, i katolska kyrkan och det inleddes ett par dagar innan vi kom dit. Det kan ha bidragit till att det var extra mycket folk vid Petersplatsen och övriga klassiska sevärdheter, som vi försökte undvika. Den enda turistattraktion jag måste in i varje gång jag är i Rom är Pantheon och där har de börjat ta inträde. Men tack vare tips från vår värdinna Paola så behövde vi inte köa mer än 2-3 minuter (tricket är att köpa biljett kontant i mittenkön). Nämnda Paola är en svensk-italienska som bott i Rom i nästan 40 år och har ett litet B&B i sin lägenhet i hjärtat av den underbara stadsdelen Trastevere. Löjligt billigt, en härlig frukost, fin service (hon bokade in oss på olika restauranger och fixade billig taxi från flygplatsen), grymt bra läge och inte minst trevligt sällskap! Boendet hos Paola (och hennes söta hund Nina) satte guldkant på vistelsen i Rom. Nyåret firades med först middag på restaurangen Piatto Romano i Testaccio och sedan tolvslaget uppe på Aventinen med medhavd prosecco.

Kronärtskocka, som är en viktig råvara i det judisk-romerska köket

Circus Maximus

Andra kvällen åt vi middag på välrenommerade Felice, en restaurang i arbetarstadsdelen Testaccio där svenska Angelica jobbar som sommelier. Hon har också bott i Rom länge och gav oss fantastiskt fin service. Som antipasti blev det melanzane och suppli (som arancini ungefär).

Cacio e pepe när den är så bra den kan bli

En variant på Tiramisú och en hasselnöts-semifreddo

En av de coolaste julkrubbor jag sett

Pantheon

Nästa gång jag kommer till Rom vill jag testa att köra runt med en sån här Vespa med sidovagn

Entréplan i huset där vi bodde

Från den charmiga och helt genuina arbetarstadsdelen Garbatella. Mannen på väggen är Enrico Mancini, en antifascist som mördades av tyskarna 1944. Garbatella byggdes upp på 1920-talet. En blandning av flerfamiljshus och villor, där alla fastigheter är helt unika. Inga turister i sikte (ännu), men de kommer nog hitta dit när det sprider sig hur härligt Garbatella är.

En av de maffigaste kyrkorna i Rom - Basilica papale San Paolo Fuori le Mura (sankt Paulus utanför muren), dit inte så många turister kommer pga att den ligger en bra bit från de centrala delarna av Rom. Den är byggd på plasten där traditionen säger att aposteln Paulus är begravd.