Jag har ett lite trött förhållande till min gamle husgud och hjälte Ulf Lundell nuförtiden, men när han är som bäst är han helt outstanding. Här är en sån där låt som gör honom till en jätte bland pygméer. Den handlar om Hemingway, Långholmen, Olof Palme, kärlek, utflugna barn, dig och mig och livets innersta mysterium, typ... :)
1 kommentar:
Du har verkligen fångat den där speciella Långholmskänslan med dina fina bilder och då menar jag nutidens Långholmskänsla...!
Skicka en kommentar